Kapitel 24 – Distansarbete: Revolutionen som AI kan komma att vända

På Avoki är vi riktiga nördar när det gäller kunskapsarbete.
För att bättre förstå hur organisationer kan arbeta smartare har vi fördjupat oss i kunskapsarbetets historia, utveckling och framtid. Följ med när vi utforskar hur kunskapsarbete uppstod, hur det har utvecklats och vart det är på väg härnäst. 

I nästan 200 år samlades kunskapsarbetare på kontor och arbetade sida vid sida med sina kollegor (kapitel 6). Sedan kom mars 2020. Ett pyttelitet virus vände upp och ner på två århundraden av traditioner, nästan över en natt.

Världens kunskapsarbetare skickades hem. Bärbara datorer, webbkameror och headset delades ut i rekordfart. Microsoft Teams blev det nya mötesrummet och två fraser blev en del av vårt vardagsspråk: ”Ser ni min skärm?” och ”Du har mikrofonen avstängd!” 

Pandemin påskyndade digitaliseringen av arbetslivet med flera år, på bara några månader.

Distansarbete har sina fördelar och nackdelar. Det erbjuder flexibilitet, men ofta på bekostnad av samarbete, kreativitet och företagskultur. Få frågor har sedan dess tagit mer tid i styrelserum och ledningsgrupper.

Men nu uppstår en intressant paradox: AI kanske lyckas med det som åratal av försök att få tillbaka medarbetarna till kontoren inte har klarat av – att få människor att faktiskt vilja arbeta tillsammans igen.

När AI tar över rutinuppgifter som tidigare utfördes på egen hand vid köksbordet blir mänskligt samarbete mer värdefullt än någonsin. Samtidigt gör investeringar i modern mötesteknik och AI-stödda samarbetsverktyg kontoret till en plats som faktiskt är värd att ta sig till.

Det som återstår är kreativitet, omdöme, relationer och förmågan att bygga vidare på varandras idéer.

Silicon Valley och andra kompetenskluster byggdes inte genom schemalagda videomöten. Innovation frodas när människor befinner sig nära varandra, delar ambitioner och möts i de där oväntade ögonblicken som vi brukar kalla lyckliga tillfälligheter – serendipity moments.

Jag misstänker att historien kommer att betrakta pandemins stora experiment med distansarbete som en tillfällig omväg snarare än slutdestinationen.

Framtidens kontor kommer inte att vara platsen vi går till för att arbeta. Det kommer att vara platsen vi går till för att skapa – tillsammans.

Förhoppningsvis med byxorna på.